26/8, ibland vill jag återvända!
Dagarna och månaderna ja åren går för fort nu känner jag och jag har ingen kontroll för jag hinner inte bromsa och andas, jag hinner inte riktigt njuta av stunden och tänka att det här är faktiskt mitt liv.
Det finns så mycket stress och press i min vardag nuförtiden och jag hinner inte riktigt vara Emma utan jag känner mig mer som en robot som gör det jag blir tillsagd och absolut inte det jag vill.
Visst jag vill plugga och få bra betyg och göra andra men framförallt mig själv nöjd men jag hinner aldrig lägga ner min själ i något pga tidsbrist och jag hinner inte göra något helhjärtat för det känns som jag har hela världen på mina axlar. Jag vill visa vad jag vill och vad jag faktiskt kan men hur skulle det gå till när man har 50bollar i luften samtidigt. När är det min tur att bevisa för världen att jag är mer än den där tjejen som jämnt ser så allvarlig ut, som jämnt gör saker men ändå missat hälften av allt det där viktiga?! Att jag är mer än ännu en förvirrad individ i samhället.
Jag blir frustrerad, arg och besviken på mig själv och anledningen är antagligen för att jag har på tok för höga krav på mig själv, men är det så konstigt när jag vet att jag kan så mycket mer än det jag gör.
Lite av mina tankar som snurrat i mitt huvud ikväll medan jag tog en lång fika tillsammans med Sissa, vi är mer lika än jag någonsin kunnat tro och på så många sätt.
Det är så skönt att ha någon i sin vänskapskrets som man klickar sådär lite extra med, samtalsämnena tar aldrig riktigt slut för vi spårar in på nya saker hela tiden och vi båda vill så himla mycket i livet men undrar samtidigt var tiden tar vägen.
Mellan meningarna klunkades det kaffe i stora mängder och jag jag är nu hög på koffein, hm jag lär mig aldrig vart gränsen går, när jag ska säga stop. Så nu sitter jag med skakande ben och ett hjärta som går i minst 190km/h men egentligen klagar jag inte för det var en galet trevlig kväll och ska absolut göras om snart.
Så tack Sissa för några trevliga kaffetimmar.
avslutar med två meningar från Promoe - mammas gata
/ Man ser tiden är förbi, snart är det för sent,
livet går fort och det är svårt att hänga med.
tiden går för fort,
Det finns så mycket stress och press i min vardag nuförtiden och jag hinner inte riktigt vara Emma utan jag känner mig mer som en robot som gör det jag blir tillsagd och absolut inte det jag vill.
Visst jag vill plugga och få bra betyg och göra andra men framförallt mig själv nöjd men jag hinner aldrig lägga ner min själ i något pga tidsbrist och jag hinner inte göra något helhjärtat för det känns som jag har hela världen på mina axlar. Jag vill visa vad jag vill och vad jag faktiskt kan men hur skulle det gå till när man har 50bollar i luften samtidigt. När är det min tur att bevisa för världen att jag är mer än den där tjejen som jämnt ser så allvarlig ut, som jämnt gör saker men ändå missat hälften av allt det där viktiga?! Att jag är mer än ännu en förvirrad individ i samhället.
Jag blir frustrerad, arg och besviken på mig själv och anledningen är antagligen för att jag har på tok för höga krav på mig själv, men är det så konstigt när jag vet att jag kan så mycket mer än det jag gör.
Lite av mina tankar som snurrat i mitt huvud ikväll medan jag tog en lång fika tillsammans med Sissa, vi är mer lika än jag någonsin kunnat tro och på så många sätt.
Det är så skönt att ha någon i sin vänskapskrets som man klickar sådär lite extra med, samtalsämnena tar aldrig riktigt slut för vi spårar in på nya saker hela tiden och vi båda vill så himla mycket i livet men undrar samtidigt var tiden tar vägen.
Mellan meningarna klunkades det kaffe i stora mängder och jag jag är nu hög på koffein, hm jag lär mig aldrig vart gränsen går, när jag ska säga stop. Så nu sitter jag med skakande ben och ett hjärta som går i minst 190km/h men egentligen klagar jag inte för det var en galet trevlig kväll och ska absolut göras om snart.
Så tack Sissa för några trevliga kaffetimmar.
avslutar med två meningar från Promoe - mammas gata
/ Man ser tiden är förbi, snart är det för sent,
livet går fort och det är svårt att hänga med.
tiden går för fort,
Kommentarer
Trackback
