Vi är drömmare, du & jag.

Att känna förtroende för någon, det är inte så lätt som det låter.
Jag har aldrig kunnat känna mig helt trygg med människor då jag ofta blivit sviken av viktiga människor i min närhet och saker som hänt för flera år sedan har fortfarande sina spår kvar.
Att alla säger att det viktigaste i ett förhållande är att känna tillit för den andra, och jag har ofta fått höra "lita på mig" men varför utsätta sig för något sådant?
Jag har fallit för det så många gånger redan vilket har gjort det ännu svårare att tro på någon.
Så varför är det så viktigt egentligen, för det känns som så fort man faktiskt har förtroende för någon så blir man sviken och lämnad.
Det viktigaste är väl att lita på sig själv och inte på någon man mött inom det närmsta?
Att känna sig trygg och säker på sig själv och inte lämna ut sig själv till någon man egentligen inte känner, att lära känna någon i lugn och ro och inte rusa in i någonting och inte låta den andra bli en slags stöttepelare genom livet för livet funkar inte så. Vi föddes med två ben för att kunna stå på dom själva och vi föddes med styrka att ta oss igenom den här världen ensamma.
Sen om man träffar någon att dela allting tillsammans med så är det ju faktiskt bara en bonus och hur länge dom stannar får tiden avgöra.
Sanningen svider men det är ju faktiskt så.